Aspergers för mig är att konstant försöka uppfylla andras förväntningar men hela tiden misslyckas. Kanske inte alltid i deras ögon men alltid i mina. Jag är aldrig duktig nog, för hur bra jag än gör något kommer jag aldrig kunna göra det lita bra som någon som inte har Aspergers. Nu pratar jag självklart inte om själv uppgiften utan allt runt omkring. Även fast jag klarar av att sköta ett hem så kan jag aldrig sköta det lika bra som en NT. Att sköta ett hem tar så mycket energi att jag då måste välja bort allt annat. Göt jag allt det andra, träffar vänner, jobbar eller ens sitter vid datorn en timme så måste jag välja bort att sköta mitt hem. Därmed är jag inte duktig nog i mina egna ögon.
Jag börjar inse att det inte går att kämpa efter en sån vardag för den vardagen går inte för mig. Det är verkligen antingen eller. När jag började med den här bloggen var jag ute efter att kunna hitta någon balans i mig själv där jag skulle kunna göra alla NT grejer med hjälp av min kunskap om Aspergers. Men jag har börjat inse att jag nog måste börja lära mig att inte sätta så höga krav på mig själv. Att lära mig att även fast jag inte orkar/kan göra allt som alla andra så är jag inte en sämre människa för det.
Jag börjar inse att det inte går att kämpa efter en sån vardag för den vardagen går inte för mig. Det är verkligen antingen eller. När jag började med den här bloggen var jag ute efter att kunna hitta någon balans i mig själv där jag skulle kunna göra alla NT grejer med hjälp av min kunskap om Aspergers. Men jag har börjat inse att jag nog måste börja lära mig att inte sätta så höga krav på mig själv. Att lära mig att även fast jag inte orkar/kan göra allt som alla andra så är jag inte en sämre människa för det.