När jag var 17 år gammal såg jag filmen om Temple Grandin och någonting inom min klickade bara. Plötsligt förstod jag att varför allting i mitt liv verkade så svårt, varför världen gjorde så ont och framförallt, varför jag kände mig som en utomjording på en främmande planet. Jag hade helt enkelt Aspergers. 

Jag hade redan en kontakt med en kurator och när jag berättade om mina misstankar log hon och sa "jag har också haft de misstankarna om dig". Hon skickade remiss för utredning på vuxen-psyk och efter många tester, formulär och konstiga frågor fick jag min diagnos när jag var 18 år gammal. 

Problemet som blev var att både läkaren och kuratorn som var inblandade i utredningen slutade och jag hamnade mellan stolarna. Jag hade min diagnos och jag fick en remiss till Aspergerscenter där jag fick gå en snabbkurs i Aspergers. Men sen var det inget mer med det. Egentligen kanske jag inte var så intresserad då heller, jag var upptagen av att försöka gå ut gymnasiet och samtidigt leva livet. 

Nu däremot är jag 23 år och har börjar undra vad det är jag missar. Även fast jag vet mycket om diagnosen finns det alltid mer att lära sig, nya människor att bekanta sig med och frågor att besvara. Det är just det jag kommer att använda den här bloggen till. Att hitta mig själv i en värld som på många sätt är så främmande. 

Så nu när jag har berättat lite om mig själv och syftet med varför jag bloggar, hoppas jag att du vill fortsätta läsa! 

Har du några frågor eller tankar? Kommentera eller maila mig på mrsgeeko117@gmail.com!