- "Men kommer du med din Aspergers orka att ha barn?"

Är en mening jag har stött på en del på senaste. En mening som inte bara är förolämpande utan också äcklar mig ganska rejält. Tror folk ärligt talat att man kommer till den insikten utan att ha tänkt över saken? Kanske tror de att man ser på saken med följande mening:

- "ååå, vilken söt liten bebis, jag vill ha en!" 

Äcklar mig ännu mer. För den där bebisen kommer växa upp och bli en människa precis som du. Och den där bebisen kommer säkert göra en hel del näst intill motbjudande saker under tiden den växer upp. Barn är bara små outvecklad människor som du som förälder får äran att hjälpa under deras uppväxt. Detta är ingen lätt uppgift och den kräver att man ger upp både sin nuvarande- och framtida livsstil.

Detta är ingen vetenskaplig statistik utan en ren gissning, men säkerligen är barn 80% jobb och 20% "söta minnen". När man har kommit till den punkt då man inser detta, tycker att allt det där jobbet är meningsfullt och värt det så kommer man att orka, aspergare eller inte. Anledningen är att man redan då har bestämt sig för att man vill ha barn av helt osjälviska anledningar. Att man inte bara vill ha den där "söta" bebisen utan också den där trotsiga tvååringen, skrikande tonåringen och allt därimellan och allt därefter. För att man vill få skapa, stötta, uppfostra och hjälpa en liten människa bli en stor människa även fast det inte kommer att vara lätt alla gånger.

Och innan jag gifte mig, innan jag fick mina underbara styvbarn var jag inte redo. Jag förstod ärligt talat inte ens poängen med barn. Men nu när jag är stolt över tonåringar som inte ens är mina, när jag känner mig ärad varje gång jag får chansen att vara en del i deras liv känner jag att jag saknar resten. Alla de där första gångerna min mamma en gång lärde mig, alla de där kramarna i dåliga stunder, alla skratt i löjliga barnstunder och allt däremellan är något jag vill kunna få ge någon.

Därför kan jag stolt säga att jag vill ha barn och även om det kommer vara stunder när jag inte orkar är jag mer än redo för att kämpa lång över den gränsen.