Jag har aldrig fattat det där med folks enorma sociala behov i verkligeheten. Kommer ihåg att en klasskompis i mellanstadiet frågade varför jag inte träffade vänner på fritiden.

"Jag träffar ju  folk i skolan, räcker inte det?" 

 Samma sak gäller nu när jag går till Zebran varje torsdag och folk där frågar om jag vill ses nån annan dag i veckan. 3 timmar i veckan av irl kontakt räcker bra det.

Jag vet dock att det inte är helt sant, mitt sociala behov har på senare år blivit enormt stort, men jag har också gift mig. Jag har en underbar make som alltid finns hemma att prata med när jag känner för det, (vilket är i princip konstant). Att han orkar bo med mig som är så krävande (lol) är en underbar lyx. Jag behöver aldrig mer vara ensam (om jag nu inte vill det ofc).

Efter 2 års äktenskap älskar jag honom fortfarande bara mer och mer, han är min soulmate och kommer alltid att vara.