Det finns en trötthet som få NT’s tror existerar. En trötthet som bara någon med ASD kan förstå. Denna trötthet finns där, dag ut och dag in. Tär, äter upp en inifrån och tar ifrån saker man egentligen skulle vilja göra. Jag har ambitioner, drömmar och vill ibland till och med rädda världen. Men oftast har jag slut på energi innan jag ens har börjat. Jag är inte det där hemska ordet lat som jag så ofta får höra, jag har bara en lägre dos energi att förbruka än andra.

The spoon theory av Christine Miserandino handlar egentligen inte om ASD utan om sjukdomen Lupus men berättar hur man även fast man ser frisk ut kämpar inombords, speciellt med energi. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa denna text. Här finns också en svensk översättning: Sked teorin.

Poängen med att prata om trötthet i mitt första inlägg är att jag länge velat blogga. Men har känt mig mycket begränsad av den energi jag har att förbruka. Ibland, som idag, är jag så trött att jag inte orkar prata, äta eller ens ha lamporna tända. Då är det inte så vanligt att jag sitter vid datorn eller ens tittar på TV. Men idag lovade jag mig själv att sätta igång med bloggandet.

Så med det vill jag säga hej till alla trötta, pigga, glada, ledsna, NT’s, Aspies och alla andra individer där ute! Hoppas att ni fortsätter läsa!