Stress är något som är väldigt relativt. Något som jag tycker är lugnande kanske du tycker är panikartat och tvärt om. Själv har jag gått in i väggen många gånger, hamnat på sjukhus på grund av det. Detta är dock inte så ovanligt om man har Aspergers. Det är stressande att bara vakna upp på morgonen för alla intryck man möts av bara skär i sinnena. Därför är det på något sätt bara en verklighet jag har accepterat. Jag kör hårt ett tag, några månader tills jag totalt kraschar. Sen ligger jag (oftast på sjukhuset men ibland hemma) och slösar bort några dagar innan jag går tillbaka till att köra lika hårt igen.

På nått sätt vet jag att det är inte så här det borde fungera men jag har aldrig reflekterat över det förrän i tisdags. Jag var nämligen på habiliteringen och träffade en psykolog som beskrev de stressade beteende jag hade och radade upp allt i listor. När att ta ett härligt bad på kvällen har blivit en stressad situation jag tvångsartat klämmer in i min dag har han nog rätt i att det är ganska illa.

Jag måste lära mig att stanna upp, andas och delegera mera.